måndag 10 april 2017

När livet pausar

Förra veckan så blev det inte riktigt som planerat och jag märkte att jag måste anstränga mig för att gå efter nya vanor i såna situationer och kraften för att anstränga mig räckte inte hela vägen fram just denna gång. Bor i Stockholm och jobbar på ett hotell där halva hotellet är mot Drottninggatan. Just vid 15:00-tiden så är det många som slutar/börjar då vi har ett skiftbyte samt så är vi i centrala Stockholm så nästan alltid fullt hus vilket betyder många gäster. Jag jobbade inte på fredagen då allt hände utan satt hemma och följde allt på tv:n samt med sms med kollegor. Mina kollegor på plats gick igenom en hemsk krissituation och dom hanterade det så otroligt bra. På lördagen jobbade jag och fick höra om deras samt gästernas upplevelser. Jag gick en annan väg på väg till jobbet för jag var inte redo att besöka platsen innan jobbet för det var tufft nog och tårarna gick inte att stoppa. Efter jobbet gick jag dock dit för att tända ljus och lämna blommor. Dom hade precis släppt avspärrningar till Drottninggatan så gick gatan ner och bara lät allt få sjunka in. Det hade bekräftats att en mamma hade förlorat sin 11-åriga dotter och jag som själv är mamma kan inte förstå vilken otrolig hemsk känsla det måste vara. Detta är så hemskt och sorgligt och jag har ägnat hela min helg till att ta till mig, låta mina känslor få komma ut och gråtit mycket. Så fungerar jag, jag måste tillåta mig själv att känna känslorna för att annars kommer dom att komma upp senare.

Jag känner mig redo nu att börja anstränga mig igen. Anstränga mig för att dom nya vanorna ska sitta i. Anstränga mig tills dom kommer naturligt.

Kommer alltid minnas.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar